Ja sånna drömmar har jag haft lite till och från ända sen jag var liten fast drömmarna har kommit mer sällan nu i vuxen ålder, för att inte säga att de nästan har försvunnit då jag har intalat mig själv gång på gång att:
- Det kommer bli så dyrt så det är ingen idé...
- Jag känner ingen med en sådan fin vit bil....
- Man blir inte kärare bara för att man gifter sig...
- Det finns ingen karl som vill gifta sig med mig...
- Jag har iaf inte så stor släkt eller tillräckligt med vänner för att fylla kyrkan...
- Jag är för gammal för att klä mig i en underbart vit vacker klänning med släp...
- Sånna där bröllop finns bara i sagorna... (eller hos miljonärer i USA)
Men kanske bara en romantisk förlovning då, det är väl inte så farligt...
Men då skulle det vara romantiskt gjort, inte nått som man gör över frukostbordet, byter ringar och ger varandra en kyss och sen ska man vara glad till de julklappar och födelsedagspresenter man får under året, då får det hellre vara. Jag vill inte bli köpt, jag vill inte ha dyra grejer, det är inte det jag pratar om.
Jag försöker intala mig själv om att det är bara joll det här med romantiken, det är ingenting att ha, det är ingenting att sträva efter, det är ingenting att lägga ut en massa pengar på.
Och för det mesta tror jag på mig själv och mina lögner, men det är bara den logiska delen i hjärnan som tror på det, för min kropp, själ och hjärta skriker av romantik och att få ha en plats att höra till, att äntligen få känna att man hör hemma någonstans, att få ha någon i sin närhet som skulle kunna plocka ner en stjärna från himlen bara jag var hans...
Men i nästa liv, då ska jag välja allt med omsorg, då ni...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar