Jo det är ju så här...
Jag har lovat i ett mycket mycket svagt ögonblick, att om min vän Cina slutar röka så ska jag hjälpa henne... OCH har lovat att jogga Tjejmilen igenom i år.
Jisses, den är ju en mil lång...
DET ÄR LÅNGT DIT!!!!!!!
Så nu har vi hjälpts åt att hitta ett bra träningsschema.
Tränar i någon form 5 dagar i veckan.
Men vi har inte börjat springa ännu och det gruvar jag mej för, jag har alltid hatat att springa.
Så detta med tjejmilen blir något av ett äventyrsstolpe för mej, och vem vet,
jag kanske får blodad tand.
Jag känner ju redan nu hur kul detta är.
Jag blir fri från min onda rygg, jag får göra utlopp för mina negativa dagar... jag har inte haft någon deppdag ännu sedan jag började med det här, kom jag just på =)
Jag kan äta mycket mycket mer och ändå inte lägga på hullet =) Mej löv mat...
Jag håller fokus på något bra för första gången i mitt liv, superkul är det.
Jag sitter inte bara hemma och väntar på att något ska hända som jag gjorde förut.
Nu riktigt längtar jag tills jag får känna att jag har formen, undrar hur det känns?
Hej svejs grus å grejs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar