Morgon affirmation

Djupt inne i mig finns en outtömlig källa av Kärlek.
Jag låter nu denna kärlek stiga upp till ytan.
Den fyller mitt hjärta, min kropp, mitt sinne, mitt medvetande, hela min varelse och strålar ut från mig i alla riktningar och återvänder mångfaldigad till mig.
Ju mer kärlek jag visar och ger, desto mer har jag att ge - tillgången är oändlig. Kärlekskraften gör att jag mår bra, den är ett uttryck för min inre glädje.
Jag älskar mig själv, och därför sköter jag kärleksfullt om min kropp. Kärleksfullt ger jag den närande födoämnen och drycker.
Jag vårdar den och klär den kärleksfullt, och min kropp reagerar kärleksfullt tillbaka med livfull hälsa och energi.
Jag älskar mig själv, och därför bor jag i ett bekvämt hem, ett hem som uppfyller alla mina behov och som det är en glädje att vistas i.
Jag fyller alla rum med kärlekens vibrationer, så att alla som kommer in, inklusive jag själv, kommer att känna denna kärlek och få näring av den.
Jag älskar mig själv, och därför har jag ett arbete som jag verkligen tycker om, ett som har användning för mina kreativa talanger och anlag, och jag arbetar med och för människor som jag älskar och som älskar mig, och jag har goda inkomster.
Jag älskar mig själv, och därför uppför jag mig och tänker på ett kärleksfullt sätt mot alla människor, ty jag vet att det som jag ger ut, det återvänder mångfaldigat till mig.
Jag drar endast kärleksfulla personer in i min värld, ty de är en spegel av vad jag är.
Jag älskar mig själv, och därför gör jag mig fullständigt fri från det förflutna och alla tidigare upplevelser, och jag är fri.
Jag älskar mig själv, och därför lever jag helt i nuet och upplever varje ögonblick som gott, eftersom jag vet att min framtid är ljus, glad och trygg, ty jag är ett av universum älskat barn, och universum tar kärleksfullt hand om mig nu och för all framtid.
Så är det.


Tagit från "Du kan hela ditt liv" av Louise L. Hay

Dear Mr Universe

Kära Universum.

Jag skriver inte detta brev bara för att gnälla.

Jag är, som du säkert redan vet en tålmodig människa, jag är snäll, givmild och ibland även fantastisk att ha och göra med.

Jag vet ju med säkerhet att, det man ger, det får man även tillbaka.

Alltså, ger jag massa med tråkigheter till min närvaro och alla som ingår i den så får jag med säkerhet bara tråkigheter tillbaka i massor.

Och tvärt om såklart, ger jag en massa underbara saker till min närvaro och alla som ingår i den så får jag dito tillbaka.

Jag ger, och det ska Gud veta, en hel massa underbara saker...

Och det gör jag aldrig bara för att ha i åtanke om att jag får igen det med en massa underbara saker.

Utan jag ger bara för att jag vill, bara för att jag mår bra när jag gör det och bara för att jag är uppväxt så.

Jag är snäll mot alla i alla lägen, jag försöker att se gott i alla, jag vill alla alltid gott och är inte avundsjuk om de får det heller.

Jag gör en hel massa saker för alla, jag tar åt mej och fixar en hel massa fast jag egentligen inte har orken eller psyket till det, jag ställer upp i alla lägen och hjälper de som ber om hjälp.

Jag har fadderbarn som jag ger bidrag, saker och brev till, fast jag inte alltid har råd, saker att ge eller tid att skriva brev till.

Jag vänder ofta mej själv ut och in bara för att finnas till för alla.

Jag försöker att inte gnälla, eller att se negativt på någonting.

Jag försöker alltid kliva upp med ett leende på morgonen och ta tag i dagen som den kommer och göra det bästa utav den.

Jag är inte girig, är någon skyldig mig pengar så tjatar jag inte efter dem, hellre utföra tjänster och gentjänster.

Men tillbaka till "det man ger, det får man"

Jag gnäller inte nu, men.... När då?

Allvarligt, allt jag gör för alla andra bara för att jag mår bra av det, det betalar liksom inte mina räkningar...

It´s payback time!!!

En helt vanlig dag...

Söndagkväll och mamman säger till sin tonårsdotter.

-Ska ni iväg på skiddag med skolan i morgon så måste du se till att packa med dig allt, nu ikväll. För det blir till att kliva upp tidigt i morgon om bussen åker från skolan kvart över 6.

-Jaara. Svarar dottern glatt.

Klockan ringer runt fem tiden dagen efter och mamman som tagit ledigt en sund från jobbet, kliver upp och väcker tonårsdottern och fixar fram frukost.

Dom äter, och mamman går ut för att köra fram bilen och plocka i skidorna.

Går sedan in för att titta till så dottern är klar då klockan är fem i 6 och det är dags att åka, då det tar 12 minuter att köra till skolan.

Tonårsdottern sitter på sängkanten med en liten fickspegel i ena handen och mascaraborsten i den andra, pillar och målar ögonfransarna noga.

-Men, säger mamman, vi måste åka nu, vi är sena!

-Ja, jag kommer säger tonårsdottern. Föresten, har du sett min täckjacka? Frågar dottern fortfarande målandes och pillandes med mascaraborsten.

-Nej, säger mamman, men skulle du inte plocka fram den igår?

-Jo, men jag glömde att leta efter den. Svarar tonårsdottern.

-Åh herregud, varför säger du det nu, vi måste åka nu, för vi är SENA. Säger mamman ilskt.

-Äh, jag lånar en jacka av C (tonårskompis). Säger tonårsdottern och plockar upp telefonen för att ringa.

-Jaja, men KOM NU!!! Frustar mamman och går och sätter sig i bilen.

Efter ytterligare någon minut kommer tonårsdottern ut och frågar...

-Du, tror du jag kan ta låtsaspappas jacka? Frågar tonårsdottern.

-Ja, du har väl inget val, FÖR VI MÅSTE ÅKA NU!!!! Säger en jättearg mamma.

Tonårsdottern går in igen för att hämta låtsaspappans jacka och hoppar sen in i bilen, ständigt fipplandes med telefonen.

Efter ca 200 meter säger tonårsdottern.

-Du, lade du ner täckbyxorna i väskan???

I det här läget tvärnitar mamman bilen och bokstavligt talat spottar ut orden.

-DU SKULLE PACKA DIN VÄSKA I GÅR OCH VÄNDER JAG BILEN NU FÖR ATT ÅKA HEM OCH LETA DOM SÅ MISSAR DU BUSSEN!!!!!

-Näe det är lugnt för jag har bett C (tonårskompisen) att säga till busschaffisen att vänta in oss. Säger tonårsdottern lika lugnt.

Bilen gör en U-sväng och i ungefär 150 kör mamman hem för att leta täckbyxorna.

När tonårsdottern går in för att kolla i huset sitter mamman högröd i ansiktet och försöker lugna det enda hjärtat som hon tilldelats.

Efter någon minut sticker tonårsdottern fram huvudet runt husknuten och ropar.

-Mamma, kan du kolla i väskan i alla fall, dom kanske ligger där?

Mamman flyger ur bilen, sliter upp bakdörren och ser... Där, överst i väskan ligger täckbyxorna.

Hade polisen stoppat mamman när hon körde de vanligtvis 12 minuterna till skolan så hade kommunen idag haft en polisbil mindre...

Jag sa inte att detta har hänt i vår familj, det har kunnat varit det, men jag sa det aldrig...

Det vore lämpligare att ringa...

Hej pappa.

När du inte lämnade nått telefon nummer så skriver jag väl istället då.

Hur ska jag annars kunna uppdatera dig om vad som händer här nere.

Här nere går livet sin gilla gång, det är nu mitten av oktober och frosten börjar göra sig synlig på morgonen, riktigt halt har det varit någon morgon också, och näe, dottern är inte vaken den tiden så hon har inte fått känna på den ännu och för säkerhets skull bytte sambon till vinterdäck på min bil helgen som var. Han hälsar att jag inte behöver köpa vare sig nya däck till sommaren eller nya däck till nästa vinter heller. Bra va?! :)

Vi har höstat klart ute i trädgården så nu kan snön komma, fast vi har faktiskt en rosbuske som blommar för fulla muggar ännu. Till helgen ska vi göra oss en liten shoppingrunda för att inhandla vinterkläder till sonen, han växer så det knakar stackarn.

Hur det går för Brynäs har jag inte någon riktig koll på ännu, vi har ju inte de där bra hockeykanalerna här i huset, har vi haft det så har jag låtit tvn vara på om du skulle vara här och hälsat på. Haha, jag glömmer aldrig när vi satt hemma hos dig och kollade en hockeymatch, tror det var Sve-Fin som spelade, och sverige gjorde mål, och du skrek och klappade händerna så dottern höll på att ramla ur soffan så rädd hon vart :)

Annars har det inte hänt någe sådär speciellt här nere, lite nya funderingar och ideer till min verksamhet grubblar jag på, och släktforskning har jag börjat på med igen, denna gången en gigantisk sådan. Men allt är typ som vanligt, barnen mår bra och kämpar på med skola och jobbsökande, sambon jobbar på och stöttar mig i allt jag gör, syskonen gör de dom brukar göra, och att få mamma att öppna ett e-mail är som att be henne bygga en rymdraket (heja mamma du kan :) )... så allt är precis som vanligt.

Saknar dig.

Kram Maria

En ordentlig tankeställare

Jobbade lite extra i helgen som spaterapeut på ett annat spahotell.

fick mitt schema och kollegan sa:

-Du, bara så du vet så har den här killen Cancer.

-Ok, sade jag. Vet han om att han inte borde ha någon massage då, frågade jag.

-Ja, han är här för att njuta av det livet har att ge innan det är försent...

Jag väntade mig en cancersjuk kille, tunn i sin kropp, hårlös efter strålning osv...

Men vad jag inte väntade mig, var att han hade sin cancer på utsidan, hela ryggen var full av cancer knölar.

Killen var nog i 40 års ålder, men han såg ut som 60. Örhänge i ena örat, jätte snyggt halsband i guld, div armband av pärlor... pärlplattspärlor... han hade alltså barn, tänkte jag och fick svälja gråten en gång till.

Men det som berörde mig allra mest var tatueringen han hade på armen "Carpe Diem"

Snabbt fick jag svälja gråten ett par gånger till och torka tåren ur ögonvrån.

Här står jag och gnäller för att man inte har pengar, inte har lust med vinter och snö igen och en massa andra småsaker.

Och där ligger han och försöker njuta av den massage han precis får, och är själaglad om han får en dag till i livet.

Det finns bara en sak i hela världen som får folk att visa "sitt rätta jag"

Pengar!!!!!!!!!!!!!!

Ha det ALLTID i tanken mina vänner och ha en bra dag.

Själv har jag precis registrerat mig på Vita Arkivet!

Jag undrar om...

Jag undrar om du kommit fram ordentligt

Om du har det bra

Jag undrar vem som mötte dig och tog din hand

om du vandrade bort med dem du en gång älskat

Jag undrar vad du gör däruppe

har du fullt upp med att gå igenom ditt liv

Jag undrar om du i så fall tar dig tid

att komma tillbaka och säga -Hej.

Jag undrar om jag kommer veta att det är du

När du kommer hit för att tala om att allt är som det ska

Det är så många frågor

så när ska jag få svar...

Älskade pappa

Kampen är över.

Sorgen är stor.

Idag fortsatte din resa till fridens och kärlekens land.

Känslorna är mycket blandade med en stor tomhet i hjärtat, och äntligen får du lämna sjukdomen bakom dig.

Saknaden är och kommer förbli enorm...

Möt mig när min dag är kommen, jag saknar dej.

Älskar dej pappa!

Romantik å sånt

Faktum är att jag sen barnsben har planerat hur mitt bröllop skulle bli, vilken klänning jag skulle haft, vilken frisyr jag skulle passat i, det skulle vara ett bröllop där jag skulle komma inglidandes i världens vitaste och finaste och längsta bil, vad den heter vet jag inte men jag ser den i mina drömmar... Min pappa skulle gå med mig längst gången fram till altaret där han med tårar i ögonen skulle lämna över mig till min älskade, och min blivande make skulle ha blivit hänförd över hur vacker jag var...

Ja sånna drömmar har jag haft lite till och från ända sen jag var liten fast drömmarna har kommit mer sällan nu i vuxen ålder, för att inte säga att de nästan har försvunnit då jag har intalat mig själv gång på gång att:

- Det kommer bli så dyrt så det är ingen idé...

- Jag känner ingen med en sådan fin vit bil....

- Man blir inte kärare bara för att man gifter sig...

- Det finns ingen karl som vill gifta sig med mig...

- Jag har iaf inte så stor släkt eller tillräckligt med vänner för att fylla kyrkan...

- Jag är för gammal för att klä mig i en underbart vit vacker klänning med släp...

- Sånna där bröllop finns bara i sagorna... (eller hos miljonärer i USA)

Men kanske bara en romantisk förlovning då, det är väl inte så farligt...

Men då skulle det vara romantiskt gjort, inte nått som man gör över frukostbordet, byter ringar och ger varandra en kyss och sen ska man vara glad till de julklappar och födelsedagspresenter man får under året, då får det hellre vara. Jag vill inte bli köpt, jag vill inte ha dyra grejer, det är inte det jag pratar om.

Jag försöker intala mig själv om att det är bara joll det här med romantiken, det är ingenting att ha, det är ingenting att sträva efter, det är ingenting att lägga ut en massa pengar på.

Och för det mesta tror jag på mig själv och mina lögner, men det är bara den logiska delen i hjärnan som tror på det, för min kropp, själ och hjärta skriker av romantik och att få ha en plats att höra till, att äntligen få känna att man hör hemma någonstans, att få ha någon i sin närhet som skulle kunna plocka ner en stjärna från himlen bara jag var hans...

Men i nästa liv, då ska jag välja allt med omsorg, då ni...

Placebo effekten :)

Placebo fungerar - utan att luras
Forskare vid Harvard Medical School's Osher centrum för forskning och Beth Israel Deaconess Medical Center (BIDMC) har funnit att placebo fungerar även när det ges utan det till synes nödvändiga bedrägeriet.

Placebo - eller fuskpiller - används typiskt i kliniska tester som kontroller för nya potentiella läkemedel. Även om de inte innehåller några aktiva ingredienser, så ger det ofta effekt hos patienter.

I själva verket är faktauppgifter om effekten av placebo så övertygande att många amerikanska läkare (en studie uppskattar det till 50 procent) i hemlighet ger placebo till intet ont anande patienter. Eftersom sådant "bedrägeri" är etiskt diskutabelt, lät Ted Kaptchuk, docent i medicin, tillsammans med kollegor på BIDMC undersöka huruvida verkan av placebo kan utnyttjas ärligt och respektfullt.

För att göra detta, delade man in 80 patienter med irriterad tjocktarm (irritable bowel syndrome) i två grupper. En grupp var kontrollgrupp och fick inte fick någon behandling, medan den andra gruppen fick en behandling med placebo – som ärligt beskrevs "som sockerpiller" - som de instruerades att ta två gånger dagligen.

"Vi har inte bara gjort det fullständigt klart att dessa piller inte hade några aktiva ingredienser utan var tillverkade av overksamma ämnen, vi hade faktiskt ordet "placebo"tryckt på flaskan, säger Kaptchuk. "Vi berättade för patienterna att de inte ens behövde tro på placeboeffekten. Bara ta era piller."Patienterna bevakades över en period på tre veckor.

Vid slutet av testen rapporterade nästan dubbelt så många patienter, som behandlades med placebo, tillräcklig symtomlindring jämfört med kontrollgruppen (59 procent respektive 35 procent). Även på en rad andra kontrollvärden som mättes, hade patienter som fick placebo fördubblad förbättrande effekt, vilket i sin tur motsvarar den effekt som den mest kraftfulla IBS-medicinen har."Jag trodde inte det skulle fungera”, säger artikelns huvudförfattaren Anthony Lembo, HMS docent i medicin vid BIDMC och en expert på IBS. "Jag kände mig obekväm med att be patienterna att bokstavligen ta placebotabletter men till min förvåning, verkade det att fungera för många av dem.

"Författarna manar till försiktighet då denna studie är liten och begränsad i sin omfattning och helt enkelt visar på möjligheten att placebo är effektivt även för fullt informerade patienter - en hypotes som måste bekräftas i större studier.

"Men hursomhelst", säger Kaptchuk, "så antyder detta snarare än att det bara beror på positivt tänkande så kan det finnas stor nytta i den medicintekniska ritualen. Jag är positiv till att studera detta vidare. Placebo kan fungera även om patienterna vet att det är en placebo.

"Källa: Science Daily December 23, 2010