lördag 14 juni 2014

Hur vill vi lukta egentligen?

Jag står i kön på den lokala matvarubutiken då plötsligt en otrolig luktbomb slår emot mig. En nysning börjar kittla mig långt ner i näsroten. Jag vänder mig sakta om och får se en väldigt proper dam bakom en kundvagn. Har jag inte varit så väluppfostrad så hade jag nog dragit ut damen ifråga i öronen och skällt ut henne efter noter, och lärt henne ett och annat om dofter och näsor och allergier mm mm.
Men istället kväver jag nysningen, betalar mina varor och skyndar mig ut därifrån.
Men jag kan inte sluta tänka på damen, och hur vi människor tänker och fungerar. Damen fanns och finns fortfarande i mina tankar. Hur tänkte hon egentligen. Hur tänker vi alla egentligen. Varför är vi så rädda för att lukta människa. Varför vill vi lukta frukt och blommor? Och lite så här kanske hennes dag började, den dag hon valde att åka till matvarubutiken och hamna bakom mig i kön.

Hon kanske började sin dag med att ställa sig i duschen och där använda sin duschtvål som har en uppfriskande doft av citron och grapefrukt, så hon känner sig riktigt pigg och fräsch. 
Hon schamponerar in rikligt med sitt ros schampo i håret, för det vet vi ju alla att damernas bästa blomdoft är just rosen. 
Avslutar sedan sin stund i duschen med att balsamera in håret med bästa timotej balsamet, för att inte få så torrt och frissigt hår. 
Väl ute ur duschen torkas kroppen och smörjes med hudlotion innehållandes passionsfrukt och granatäpple. Väl insmord låter hon lotionen torka in i huden medan hon borstar tänderna så de blir vita och fräscha med sin minttandkräm. 
Såklart nytvättade kläder med parfymerat tvättmedel tas på och det är tur hon sköljde de i någon dl extra sköljmedel med syréndoft, för det luktar ju så gott. 
Håret torkas och sprayas med hårspray som det är så stark doft av så katten springer ut från badrummet. Hon håller själv andan och blundar när hon sprayar håret så att det ska ligga snyggt och inte platt mot pannan (som det lätt kan bli när man använder en näve balsam)
Hon svär lite när hon kommer på att hon glömt deodorant, den nya med blandningen av ananas och jasmin. Hon älskar jasmin, påminner lite om resan till Tunisien hon och maken gjorde -82.
Hon lyfter armen och smyger in deodoranten under tröjan och stryker på inte bara ett lager utan fyra under varje arm. Men vill ju inte börja lukta svett när man går och handlar, det är ju ändå mat i affärn.
Innan strumpor dras på så smörjes de in med mentol och eukalyptus fotkrämen, det döljer den illaluktande fotsvampen hon har mellan två tår. Superbra, för det är så dyrt med fotsvampsmedel. Dessutom känns fötterna kalla och fräscha.

Ut ur badrummet och in i köket så packar hon handväskan med plånbok och handlingslistan, och det sista hon gör innan hon går ut och låser ytter dörren är att haffa parfymen som står på hallbordet. Parfymen som för övrigt har doften som öppnar med en exotisk blandning av saftig pitahay-frukt, stjärnfrukt och armeniska plommon. I hjärtat finnes en levande blomsterbukett med lila orkidé följt av nattens drottning svart tulpan och lila pion. Den avslutas med förförande aromer av amber, patchouli och sandelträd. Och sprutar en liten gnutta, bakom varje öra och i varje handled, och bara en liten dutt strykes mellan brösten. Men bara lite, hon vill ju inte lukta parfymaffär, det kan ju finnas folk som är allergiska mot dofter, har hon hört, och hon vill ju inte ställa till med något.

fredag 11 oktober 2013

Den gången va jag tuff!

Den där gången i högstadiet.
I klass 7B.
Man var inte så tuff och man strök nog av några lager färg på väggarna när man försiktigt och tyst försökte stryka sig förbi de där stora grabbarna i nian. De där stora grabbarna som gjorde sig större i grupp.
Och minns den gången man glömt en bok nere i kapprummet och man sprang ner för trapporna för att hämta den.
Möter till min förskräckelse den absolut största killen av dom alla. Det var stora han och lilla jag. En snabb tanke for genom mitt huvud "Han är nog inte så tuff när han är ensam, och säger eller gör han nått så ska jag fan käfta emot" Ja, jag vet man kan faktiskt tänka långa meningar ganska snabbt.
När det stora monstret möter min blick och upptäcker samma sak som jag att det är stora han och lilla jag i korridoren, kan jag nästan läsa hans tankar. "Fan, jag är tuff, fast det bara när jag är i grupp, men jag måste ju ändå visa att jag kan va tuff ensam"
-Bullfitta!
Ett endaste ord som troligtvis bara ogenomtänkt flög genom hans mun.
Och jag som också hade tänkt att käfta emot svarade lika ogenomtänkt.
-Bullkuk!...

Det ordet hade inte lika stor effekt kan jag ju säga.

måndag 30 september 2013

Är det bara jag?


Har du varit med om någon gång att du träffar en människa, kanske av en slump, och du får en märklig må-bra känsla i magen. 
Denna människa gör att du öppnar dig och pratar om sånt som du aldrig skulle prata om, med någon som du träffade för första gången. Denna människa behöver nödvändigtvis inte ha samma intressen eller vara särskilt lik din personlighet, men ni kan prata och dela historier med varandra hur länge som helst och tiden bara susar iväg. Denna människa kan vara så olikt den vän du normalt skulle välja. Denna människa kan vara 20 år äldre eller 20 år yngre, ditt barns vän eller din väns förälder, ja vem som helst.
Denna människa får dig att känna som om det är meningen på nått vis att just ni skulle mötas, men du blir galen på att du inte kan komma på varför. 
Någonstans i ert möte så är det en mening, du bara vet det.

Jag har varit med om detta några få gånger, och jag har några vänner som ramlat in i mitt liv av en slump, som jag genast, utan en tanke bakom, tagit till mitt hjärta.
Dom bara ramlar in där, rakt av, utan att passera Gå. Och jag kan inte låta bli att fundera på om jag faktiskt har haft denna människa i min närhet i något av mina tidigare liv. Märklig tanke, jag vet.
Men efter jag läst Benny Rosenqvists bok "Ljusfolket", där han beskriver att man har ungefär samma själar, i olika relationer till varandra, i varje liv man väljer att vistas här på jorden. Ena gången kan en viss själ vara min mor och i nästa liv kan samma själ vara min son, osv. 
Så är det då konstigt att man funderar om dessa människor funnits i en nära relation med mig i något av mina tidigare liv. 
Det kanske är så det är med allt. Så är det ju i naturen, man sår ett frö. Fröet blir en blomma. Blomman släpper i sin tur ett frö. Vattnet dunstar upp till himlen, som blir regn, som kommer åter ner till jorden. Osv osv.
Det är nog lika med oss själar. Vi lever en stund här på jorden tills det är dags att återvända till himlen. Skriva en ny livsbok, med en massa saker som vi ska lära oss. För att sedan ta nya tag här nere på jorden. Och ibland stöter vi på en vacker själ i en annan människa, som vår själ känner igen och ger oss en känsla av välbehag. Fast vi inte minns varför.

Eller är det bara jag?

tisdag 24 september 2013

Var lägger vi vår Prio egentligen.


Vad har vi för jobb idag, som gör att vi kan prioritera att åka till jobbet när våra barn är hemma och är sjuk. Vad har vi för viktigt arbete, som gör att vi väljer att åka och jobba före innan våra barn och ungdomar måste kliva upp själva och ta sig till skolan. 
Vad jobbar vi med egentligen som gör att det är så viktigt att hellre befinna oss på arbetet istället för att följa och vara intresserade av våra barn som kämpar mot mobbning, onyttiga frestelser och som är så små i denna stora värld. 

Vad har vi för livsavgörande arbeten, som vi hellre väljer, än följa våra barn, våra barn som vi själva har bestämt att skaffa, än att följa våra barn från morgon till kväll, för att se till att barnen får tillräcklig med sömn och frukost innan de sticker iväg till skolan. 
Vad har vi för viktiga arbeten, som gör att vi är så trötta på kvällarna att vi inte orkar umgås med våra barn och vara intresserade av deras vardag. 

Vad har vi skaffat för samhälle, när det blir viktigare att vara på arbetet för att kunna tjäna pengar, så att man kan betala sina otroligt höra räkningar, sin miljonvilla, sin tvåhundratusenkronors bil (om man nu har bara en), än att prioritera att vara hemma med sina barn när dom inte går i skolan, så att man kan se till att barnen inte behöver ta allt för stora ansvar själva. 
 Vad har vi för samhälle idag, när vi arbetar allt fler timmar på dygnet och har allt mindre tid till våra barn. 

Våra barn som tvingas bli lämnade på förskolan i allt för tidigt och i allt för stora grupper. 
Våra barn som tvingas till att ta ansvaret att ställa klockan och kliva upp till ett tomt hus på morgonen och ta sig en bit frukost och sitta själv i köket med mobilen som sällskap. 
Våra barn som tvingas bli vuxen i förtid när dom får välja allt för mycket själva för att vi föräldrar inte orkar välja åt dem. 
Våra barn som vid väldigt tidig ålder har de vuxnas stressymptom som koncentrationssvårigheter, sömnproblem, spänningshuvudvärk och magproblem.

Vad har vi för samhälle idag när vi föräldrar inte orkar mer. 
Vi orkar inte prata med varandra, vi orkar inte ta vårat ansvar, vi orkar inte kämpa för att relationen ska hålla ihop. 
Och framför allt så orkar vi inte ställa ner foten och bromsa detta samhälle som är på väg utför.

torsdag 19 september 2013

Min bästa vän som jag hatar

Tant börjar bli gammal.
Tant börjar få ont i höfterna.
Tant får ont när hon är ute och går.
Tant får ont när hon jobbar för mycket.
 Näe, fasen, det här går inte! Jag är väl ingen tant?!
Stenhård med mitt beslut att ordet Tant får komma si så där 50 år senare, beger jag mig till ortens sjukgymnast. Efter böjningar, tryckningar och olika stretch övningar så konstaterades att jag var för kort. Jaja, jag vet jag jag inte är modelltyp 1,75, men va fan, man kan väl va söt ändå...
Jahaja, inte kort på det viset, mina muskler var inte lika långa som mina vackra benbitar jag har i kroppen. Aja, men dåså, då gör vi nått åt det här.
Schema utskrivet på två... observera TVÅ stretch övningar. Fasen är jag tant ändå? Jag trodde det skulle bli värsta grejen, med träning, träning och åter träning plus lite stretch. Men innerst inne så vet jag ju, jag är ju faktiskt utbildad massageterapeut, så jag vet ju egentligen hur allt funkar. Men när man till slut ber om hjälp och masar sig iväg med svansen mellan benen till hjälpen, så lämnar man all vetskap hemma, man tillåter sig att vara helt öppen för nya tips och ideer. Klokt egentligen.

Väl hemma börjar jag med de två stretch övningarna och efter en vecka så ser jag ju faktiskt resultat, jag kommer längre och längre i stretchen. Lycklig över resultatet återvänder jag efter två veckor till samme sjukgymnast och får ett nytt schema. Två stretch övningar och två styrkeövningar, det tar sig. På samma schema har han även lagt till en "övning" med en bandyboll. Hm, vad är nu detta, tänker jag. Han tar in mig i gymmet, tar bandybollen och håller den mot väggen, sätter dit rumpan och börjar rulla bollen mot väggen med rumpan. Aha, utbrister jag. Massage! Härligt!
Jag skyndar mig att ta bollen från honom för att försöka själv. Men jävlar i helvete (ursäkta ordvalen) det kändes som någon stack knivar i rumpan på mig. Jag tittade på bollen för att se om det satt några spikar eller nått i bollen, men icke. Jag som trodde att massage skulle va nått skönt, det är ju iaf vad alla jag masserar säger. Något fundersam åker jag hem för att påbörja dessa nya övningar.
Och jag säger då det, det är väl tur att jag är ensam hemma när jag gör dessa övningar. För vore det någon hemma som såg mig stå och gnussa röva mot väggen med tårar i ögonen så blev jag nog inte långvarig i de klokas sällskap. Men jag blir bättre. Tids nog kommer denna bandyboll bli min bästa vän, som jag än så länge hatar.

tisdag 9 april 2013

Den jag blir rädd för

Det här är inget blogginlägg som mor borde få läsa, men faktum är att mor är en av de få som vet vem detta inlägg handlar om...

Dessa mardrömmar om spöken, monster och aliens...
Det är ingenting mot för dessa mardrömmar jag har om dig!
Du ynkliga varelse, med ett hjärta av så grått och hårt sten.
Jag är inte rädd för dig, det är inte det jag försöker säga. 
Det enda jag är rädd för är hur jag kommer bli nästa gång vi ses.
Tankarna borde rimligtvis landa hos Timbuktu och hans låt "Resten av ditt liv".
Men nejdå, det jag är rädd för är att jag kommer dra vissa strofer ur denna låttext, med inslag av salivstänk mot ditt ansikte! Om du nu skulle ha oturen att möta mig igen...



  Det här är ingen poesi och inga vackra ord 

det här är bara hat och verbalt mord 
det här är en av de sakerna jag kanske kommer ångra 
att jag verkligen sa... 
Men det spelar ingen roll 
för jag måste få det sagt 
jag vill stå ful i ordets vackra prakt, 
jag vill ta tag i det här 
This is Sparta! 
Som tack för alla dessa år 
som jag varit snäll mot dig 
så ställer du dig upp 
rakt framför mitt fejs 
och släpper på... 



Jag vet vad jag vill säga men jag hittar inga ord 
allt jag tänker på är mord 
nu har du fan bränt dina broar 



Dra åt helvete 
Jag vet vad jag vill göra men jag måste stanna kvar 
jag kan fan inte bara dra 
Men du kommer aldrig mera hit 
Dra åt helvete 



Det här är en ny lägsta nivå 
en ny undre gräns för hur lågt man får slå 
ett nytt sätt för mig att resonera 
en helt annan vokabulär får dominera 
från inkompetens till okänslighet 
hela skalan ner till ren jävla dumhet 
du är vänskapens motsvarighet 
till härdsmältan i Tjernobyl 
Som tack för alla dessa år 
som jag varit snäll mot dig 
så ställer du dig upp 
rakt framför mitt fejs 
och släpper på 
Ditt svin 



Jag vet vad jag vill säga men jag hittar inga ord 
allt jag tänker på är mord 
nu har du fan bränt dina broar 
Dra åt helvete 
(Dra åt helvete) 



Jag vet vad jag vill göra men jag måste stanna kvar 
jag kan fan inte bara dra 
Men du kommer aldrig mera hit 
Dra åt helvete 
Du ditt jävla astronomiska ministerfejs 



Jag vet vad jag vill säga men jag hittar inga ord 
allt jag tänker på är mord 
nu har du fan bränt dina broar 
Dra åt helvete 
(Dra åt helvete) 



Jag vet vad jag vill göra men jag måste stanna kvar 
jag kan fan inte bara dra 
men du kommer aldrig mera hit 
Dra åt helvete



Text från Lillasysters låt "Dra åt helvete"

torsdag 31 januari 2013

Håll om mig


Kan låta cyniskt

Min filosofi
Försöker ändra min stil
På nåt sätt bromsa mitt driv
Jag hustlar cash
Och jag gör det med stil
Men jobbar med mig själv
Försöker ändra mitt liv
Jag måste bort härifrån
Det är inte sunt
Samma gamla snack
Samtalsämnen går runt
Ibland jag tänker tillbaks 
På min barndom tedde sig
Fick en moral
Som jag tror kan ha räddat mig
Solidaritet är det enda jag vet
Både tänker och ser på det sättet allt mer
Miljön den blir hårdare
Terrängen blir svårare
Vi jagar efter droger
Exakt det vad stålar är
Förblindade förtrollade
Kokade och skållade
Vi bygger upp ett samhälle
Där en stor del blir nollade
Klasskillnader med barnfattigdom för nästa generation
Det är ingen bra situation

Håll om mig

Nånting hotar kväva mig
Håll om mig
Bara du finns där för mig
Håll om mig
Nånting hotar kväva mig
Håll om mig
Bara du finns där för mig

Vad pröjsar du i hyra?

Hur mycket lån har du?
Om du säljer den idag
Vad får du nu
Jag är trött på det där
För vi springer i flock
Är bekräftelsen här
Ja då vinner vi nåt
Man trycker på gasen
För att komma lite snabbare fram
Hela vägen där horisonten är grann
Guld och gröna skogar
Vi skottar och plogar
Dom som står i vägen får smaka på knogar
Jag är likadan för jag lever idag
Dragit mitt strå till stacken och jag gjorde det bra
Vem är jag
Hur betraktar dom mig
Men frågorna jag ställer säger mer om mig
Min osäkerhet
Du kan kalla den ångest
Hela kroppen den skakar
Så snälla håll om mig
Ett lyxproblem
Men det är en vardaglig scen
Mycket vill ha mer
Det är så vi bygger problem

Håll om mig

Nånting hotar kväva mig
Håll om mig
Bara du finns där för mig

Klart alla suktar efter nåt

Och inga drömmar är fel
Men jag kan se hela förändringar
Det vill säga problem
Några dom får mera medan flera dom får mindre
Folk har slutat bry sig så länge dom får sin grej
Kalla fakta
Det är samhällets tumör
Vi kan inte blunda för det här
För det är sanningen vi hör
Vi har förlorat våran själ någonstans på färden
Tappat konceptet och fått fel bild av världen

Sanningen är

Håller ni mig
Dom kan knappast försvaras
Bara


Håll om mig

Nånting hotar kväva mig
Håll om mig
Bara du finns där för mig
Håll om mig
Nånting hotar kväva mig
Håll om mig
Bara du finns där för mig
Håll om mig
Håll om mig