Hör inte hemma, men jag har ingen dålig hörsel.

Ibland känns det som om jag inte hör hemma här.
Det känns som jag borde vara någon annanstans, men jag vet inte var.

Det känns som om jag borde gjort nått annat, men jag vet inte vad.

Jag försöker att föreställa mej ett liv någon annanstans,

jag försöker att föreställa mej att jag gör nått annat.

Men ingenting känns riktigt.

Jag är en ständig sökare, jag letar hela tiden efter det som känns rätt.

Och om jag för en endaste liten stund känner att det är rätt,
så känns det efter en stund som om jag borde fortsätta leta...

Jag har ju mina nära och kära vid mej, det är det enda som känns rätt,
och som har känts rätt hela tiden.

Men det är allt det andra...



Jag känner mej inte riktigt rätt placerad i detta liv.

Kan jag ha spår från föregående liv kvar i mej, ett liv som jag inte minns,
men som ligger och gnager långt bak i minnet.

Jag önskar att min vägledare kunde tala om för mej varför jag känner så här.

Måste jag lära mej att handskas med mitt sjätte sinne.

Himla mycket som händer just nu.

Både i mej och runt omkring mej, känns som jag inte hinner med.

Sista veckan i skolan innan jullovet.

Ska bli riktigt skönt att få vara ledig och hinna med alla andra därhemma.

Jag har så mycket som jag ska göra med hemmet också, det ska ju städas överallt, och då menar jag överallt... I alla skrubbar och vrår.

Sen ska man ju hinna med barnen också, det ska övningsköras, klippas, och gås igenom alla kläder som växts ur osv osv...

Men sen så brukar det ju bli så här att man får jobba hur mycket som helst (inom äldreomsorgen) när man har så mycket att göra hemma.

Sen ska här skrivas brev.

Det är så här, att jag har fått reda på under de här två veckorna med Alternativ medicin i skolan så har jag mycket ilska och frustrationer i mej, och jag vet att det är sant och jag vet varför, och det ska jag inte gå in på här det är för privata grejer.

Men jag/vi (roomie) har kommit på att om jag/vi skriver brev till dom som vi blivit besvikna och arga på, dom som vi har som ligger i bakhuvudet och nöter, dom som vars tankar man aldrig blir av med, och som man tycker det är lite sent att dra upp en massa gammalt groll.

Sånna människor skriver vi ett brev till och riktigt kräks ut allt man vill säga.

Sen skriver i namn och adress på kuvertet, klistrar igen det och går ut och eldar upp det...

Sen är allt skit borta ur skallen på en.

Sen kan man börja om från början och säga ifrån i tid, säga till på en gång någon gör mej illa igen.

Äre bra ällä äre kanon....!!!

=D

Sen har vi ju det här med utmaningen.

Sluta gnälla på 21 dagar, det blir nått det =)

Tur man väljer att försöka vara en bra människa !