Är det bara jag?

Har du varit med om någon gång att du träffar en människa, kanske av en slump, och du får en märklig må-bra känsla i magen. 
Denna människa gör att du öppnar dig och pratar om sånt som du aldrig skulle prata om, med någon som du träffade för första gången. Denna människa behöver nödvändigtvis inte ha samma intressen eller vara särskilt lik din personlighet, men ni kan prata och dela historier med varandra hur länge som helst och tiden bara susar iväg. Denna människa kan vara så olikt den vän du normalt skulle välja. Denna människa kan vara 20 år äldre eller 20 år yngre, ditt barns vän eller din väns förälder, ja vem som helst.
Denna människa får dig att känna som om det är meningen på nått vis att just ni skulle mötas, men du blir galen på att du inte kan komma på varför. 
Någonstans i ert möte så är det en mening, du bara vet det.

Jag har varit med om detta några få gånger, och jag har några vänner som ramlat in i mitt liv av en slump, som jag genast, utan en tanke bakom, tagit till mitt hjärta.
Dom bara ramlar in där, rakt av, utan att passera Gå. Och jag kan inte låta bli att fundera på om jag faktiskt har haft denna människa i min närhet i något av mina tidigare liv. Märklig tanke, jag vet.
Men efter jag läst Benny Rosenqvists bok "Ljusfolket", där han beskriver att man har ungefär samma själar, i olika relationer till varandra, i varje liv man väljer att vistas här på jorden. Ena gången kan en viss själ vara min mor och i nästa liv kan samma själ vara min son, osv. 
Så är det då konstigt att man funderar om dessa människor funnits i en nära relation med mig i något av mina tidigare liv. 
Det kanske är så det är med allt. Så är det ju i naturen, man sår ett frö. Fröet blir en blomma. Blomman släpper i sin tur ett frö. Vattnet dunstar upp till himlen, som blir regn, som kommer åter ner till jorden. Osv osv.
Det är nog lika med oss själar. Vi lever en stund här på jorden tills det är dags att återvända till himlen. Skriva en ny livsbok, med en massa saker som vi ska lära oss. För att sedan ta nya tag här nere på jorden. Och ibland stöter vi på en vacker själ i en annan människa, som vår själ känner igen och ger oss en känsla av välbehag. Fast vi inte minns varför.

Eller är det bara jag?