fick mitt schema och kollegan sa:
-Du, bara så du vet så har den här killen Cancer.
-Ok, sade jag. Vet han om att han inte borde ha någon massage då, frågade jag.
-Ja, han är här för att njuta av det livet har att ge innan det är försent...
Jag väntade mig en cancersjuk kille, tunn i sin kropp, hårlös efter strålning osv...
Men vad jag inte väntade mig, var att han hade sin cancer på utsidan, hela ryggen var full av cancer knölar.
Killen var nog i 40 års ålder, men han såg ut som 60. Örhänge i ena örat, jätte snyggt halsband i guld, div armband av pärlor... pärlplattspärlor... han hade alltså barn, tänkte jag och fick svälja gråten en gång till.
Men det som berörde mig allra mest var tatueringen han hade på armen "Carpe Diem"
Snabbt fick jag svälja gråten ett par gånger till och torka tåren ur ögonvrån.
Här står jag och gnäller för att man inte har pengar, inte har lust med vinter och snö igen och en massa andra småsaker.
Och där ligger han och försöker njuta av den massage han precis får, och är själaglad om han får en dag till i livet.
Det här berörde verkligen mig Maria. Det är bra med aha upplevelser i livet, för att vi ska hinna stanna upp och tänka efter vad som är viktigt. Det måste få kännas tungt med "småsaker" ibland, för att man ska kunna känna tacksamhet över dessa vid andra tillfällen.// Eva Emman
SvaraRadera