Förtvivlan

Då var det söndagkväll än en gång och jag sitter och funderar på vad denna helg givit.

Var hos pappa i fredags och tyckte mej känna förtvivlan och rädsla hos honom när jag gav honom massage, ändå verkar han lugn.

Kom på att han förmodligen har lite lugnande i sin bromsmedicin som han ska ta i ett år.

Stress ska visst vara väldigt onyttigt för hans sjukdom, så lite lugnande i medicinen och rogivande massage kan göra susen för honom.

Vi pratade om att försöka åka till Gävle och titta på en Brynäsmatch nu när de tagit sig till slutspel, man kan ju försöka låna sej en rullstol så slipper han gå i trapporna. Men vi får se hur det blir med det, de spelar förmodligen matcher under veckorna och då är ju jag inte hemma.

På måndag blir det ett besök hos sjukgymnasten och några övningar, det såg han fram emot. Han tycker nog det är skönt att komma hemmifrån också. Han har även fått ett stöd för foten så han kan gå bättre, sen skulle han få ett stöd för handen som han är svag i.

Det finns så mycket hjälp att få, det gäller bara att ta reda på så mycket själv om det.

Tack för tiden vi får med varandra <3