Ett spel för galleriet!!!!!

Har precis kommit på att jag är nog väldigt ensam.
Tänker jag efter så har jag bara en riktig vän, en riktig vän som vet allt det jag är, allt som jag gör och allt vad jag vill... Nåja, nästan då.

Jag kan småprata med många, mest på Fejjan då förstås.
Och kan man kalla det prata egentligen.
Kommenterar mest, och får kommentarer tillbaka.
Alla är himla vänliga, roliga, hjärtliga och klämmiga, alla är vän med alla och ger massvis med vänliga ord och nästan alla svarar på det man skriver till dem.
Känns som en hel stor familj när man är inloggad =)

Men när man loggar ur...
Ja då kommer man helt plötsligt till verkligheten.
Ingen ringer, ingen kommer och hälsar på, smsen lyser totalt med sin frånvaro.
Och när man försöker ringa till någon för att man vill komma och hälsa på, då är det ingen som svarar, ingen har tid...
Varför då?
Är alla upptagna med att umgås i den stora familjen på Fejjan?
Varför kan man inte umgås som förr när inte datorer fanns?
Varför kan man inte prata med varandra över en kopp kaffe längre?
Måste det finnas alkohol numer för att umgås?
Man var ju aldrig hemma förr, man var ju jämt och ständigt och hälsade på någon,
och det var ju jätteroligt och mysigt.

Näe, det är nästan så man börjar tro att man gått och blivit skit-trist.
Man tror ju att ingen vill veta av en.
Eller också har man varit dryg hela livet, och ingen har talat om något.

Ett spel för galleriet är var det är tror jag.
Det finns nog många tusen själar där bakom dator skärmarna, som spelar glad, sprallig, tokig, och försöker göra sej intressanta, och dom har sååååå många vänner och sååååå kul i livet.
Men innerst inne när datorerna stängs av framåt nattkröken går dom och lägger sej i ensamhet och saknar någon att uppleva livet med, någon att ha det roligt med, någon som finns där och tröstar när sorgen kommer.

Jag har någon, jag är inte ensam, jag bor inte själv, jag har EN vän, jag har det egentligen ganska bra.
Men jag vill ha fler vänner, jag vill ha fler att kunna ringa till, jag vill ha hit fler på kaffe, jag vill ha fler att trösta när sorgen kommer till dem.

Man får inget berikat liv utan vänner, ensam är inte stark.